Nu vänder vi blad och går vidare, SvT!

 


LÄS OCKSÅ: Loreen skulle ha vunnit Eurovisionen igen

LÄS OCKSÅ: Betyg och recensioner av alla 12 finallåtarna i Mellofinalen 2017



Det kanske låter surmulet och tröttsamt. Kom igen David, folket har sagt sitt. De gillade inte Loreen. ”Det var för svårt och konstigt”, sa många på sociala medier.


Men jag måste ändå hävda att Loreen borde varit i final. De som inte gillade henne röstade helt enkelt bort sångerskan istället för att rösta in Anton. Det är klart som korvspad. Titta bara på siffrorna. På SvT:s hemsida har man fått rösta vilken låt som var bäst av alla 28 under de sex veckor vi fått följa Mellon. Loreens ”Statements” vann överlägset med 37%. Tvåa kom Jon Henrik Fjällgren med 12% och på tredje plats kom min förhandsfavorit till slutsegern, Wictoria med 9%. Tätt följd av Nano med 8%. De andra 25 hamnade under 5%.

Loreen tävlade mot Anton i andra chansen-duellen. 2% tycker hans låt är bäst. Att sånt!?

Kanske var det avsaknaden av värme och glädje som sänkte Loreen . Paketeringen var fel, men budskapet var rätt och låten var 2018. Värme fick vi med Owes varma korvar och glädje får vi i Wictorias lyckopiller.  Äktheten och det unika som var framgångsreceptet i Frans låt ”I´m Sorry” och i Måns vinnarlåt ”Heroes”, finner vi nu i Nanos ”Hold On”, varför jag höjer ett varningens finger för debutanten. Tur att Nanos ungar övertalade honom att ställa upp. Nano har den enda låten som känns riktigt unik i finalen.

Men tack vare jurygrupperna och svenska folkets sug efter något glatt, tror jag ändå att det är Wictoria som drar det längsta strået. Allt annat känns för polerat, ytligt och beräknande. För korvgubben Owe får vi nog ändå räkna bort.

Intressant också att hela sju artister av de tolv varit med i finalen de senaste åren. Endast fyra är debutanter.

Programmet då? Det är den sämsta produktionen sedan man startade med deltävlingar för 15 år sedan. Det har varit rent ut sagt tråkigt att följa. Programledarna har fått sämsta tänkbara manus. Hasse borde aldrig visat sig i rutan. David Lindgren och Clara Henry får godkänt betyg, men inte mer. Om tävlingen skall hålla för sex veckors uppmärksamhet måste SvT tänka om. Variationen på musik måste också bli bredare. Vi orkar inte med 28 Spotify-hits som försöker kopiera de senaste trenderna. Det är dags att vända blad och gå vidare, som Kungen sa. Varför inte lite visor, jazz… sök det äkta. Titta bara på vad Portugal skickar i år. Eller Vitryssland. Men det återkommer jag till i maj då jag åker till Kiev.

David tippar finalen:

1. Wictoria
2. Nano
3. Robin Bengtsson
4. Jon Henrik Fjällgren och Aninia
5. Benjamin Ingrosso
6. Mariette
7. Ace Wilder
8. Boris René
9. Anton Hagman
10. Fo&O
11. Lisa Ajax
12. Owe Törnqvist

 

 

 

Publicerad 09.03.2017 kl. 23:10

Sandhjas mål ikväll är att vinna

Min artikel i dagens Nya Åland inför Sandhjas semifinalkvällIkväll är det dags för Finlanda Sandhja att försvara de blåvita färgerna. Det gör hon genom att sjunga först av alla och rivstarta hela den gigantiska musikfesten i Globen med sin fartfyllda souliga discodänga ”Sing it Away”.

- Det är en ära att få inleda årets upplaga av Eurovision Song Contest, säger Sandhja.

Nya Åland träffade sångerskan på ambassadör Jarmo Viinanens och fru Irmelis eurovisionsmottagning i det ståtliga residenset på Västra Trädgårdsgatan intill Kungsträdgården. Huset, som var rivningsfärdigt på 40-talet, köptes upp av Finland för en rätt billig summa och räddades således från att jämnas med marken. Ambassadörsparet bor i det vackra ”palatset”.

Sandhja stortrivs i Stockholm. Överallt där hon rör sig ekar hennes kännspaka klingande skratt. På residenset uppträdde hon och hennes fem körsångerskor AkkaBellat med en a cappellaversion av tävlingsbidraget.  Gästerna på mottagningen firade Finlands 60:e bidrag till Eurovisionen.

- Vad passar bättre att fira med Sandhja så här inför Finlands 100 års jubileum. Vi är kanske inte lika bra på schlager som Sverige, vi har vunnit en gång med Lordi, men de har vunnit sex gånger. Vi minns kanske inte alla Abba 1974, men Selma Lagerlöf som vann ifjol minns vi alla, skämtade ambassadör Viinanen. Han korrigerade sig och inflikade att det var Måns Zelmerlöw han syftat på.

Jarmo Viinanen bjöd upp Krista Siegfrids som tävlade för Finland 2013. Inför de inbjudna gästerna framförde hon sitt eurovisionsbidrag ”Marry Me” och ”Faller” från årets Mello.

Krista är alltid lika glad. Hon kan konsten att få alla på gott humör. Och nu var hon var på spralligt humör och uppenbart tagen av det ståtliga residenset. Denna kväll skulle hon vara konferencier för festkvällen.

- Jag vill nog bli president. En dag skall jag bli det, skojade Krista.  Hon passade på att peppa Sandhja och ge henne några goda råd inför kvällens tuffa tävling. Sandhja kör ju med ett liknande koncept som Krista gjorde. En stark solosångerska och ett riktigt girlpowergäng med fem tjejer som dansar och sjunger.

25-åriga Sandhja Kuivalainen föddes 1991 i Esbo. Hon har en mångkulturell bakgrund med påbrå från Karelen, Guyana och Indien. Det har också färgat hennes musik och sätt att vara.

- Jag har ett hem i min själ på många ställen, men mest är jag nog en person som trivs på stugan vid en sjö i Finland.

Under veckan genomgår sångerskan ett hektiskt schema med otaliga intervjuer, hundratals selfies, uppträdanden på kringliggande arrangemang förutom repetitionerna i Globen.

- Hela den här processen är så intensiv att jag inte ens hinner uppfatta vad allt som händer runt omkring. Jag är ständigt utanför den sfär som känns bekant och bekväm, men det är också genom de här erfarenheterna jag växer som människa och artist. Jag försöker hela tiden överträffa mig själv och göra mitt allra bästa. Det är nog först när jag kommer hem som jag tror att jag kan njuta. Det är en ära och stort ansvar att representera ett helt land i en tävling som denna, men jag är så tacksam, säger sångerskan.

 

I dagarna kom Sandhjas nya album som hon jobbat på i två år. Eurovisonen har hon inte så stor koll på. Hon medger att hon inte brukar titta på tävlingen och hon har inte heller hört årets alla bidrag. Hon träffade Frans på den Nordiska festen tidigare i veckan.

- Jag har faktiskt inte hunnit höra Sveriges låt ännu, men han var ju söt. Belgiens och Spaniens låt har jag däremot hört. De har samma värme och glädje min låt säger hon.

Ikväll står hon i ett ljusblått läderfodral. Finsk design som skiljer sig rejält från alla andra sångerskors klänningskreationer.  Sångerskan hör inte alls till de som det surrar kring, men många i presscentret tror att hon ändå kan ta sig till final.

- Mitt mål är att vinna, men jag tar ingen stress över det. Det går som det går. Det som händer är meningen för mig, säger Sandhja.

 

Text och foto: David Lindström

Den infällda bild på ambassadörsparet tog Lilian Brunell.

 

Publicerad 10.05.2016 kl. 17:03

Jag är i Australien men skriver schlager ändå

Missar tyvärr nog både UMK och Mellon, finns inte måmga ställen som har så bra wifi att jag kunde streama på webben. Helt otroligt.

På grund av att jag är alterneringsledig och är på jorden runt resa blir bloggen rätt fattig på texter under denna vår. Jag åker dock till Wien och d blommar bloggen upp igen. Men i dagens Nya Åland skrev jag en "inför mellon"-artikel på två sidor i alla fall. Här är texten:

David från Down Under

Schlagerhälsningar från Hobart!

Sveriges femte årstid börjar imorgon. Mellan vinter och vår kommer nämligen mellon, ett musikaliskt menföre. Årets Mello blir lite annorlunda för undertecknad, Nyans egen schlagerskribent. Jag skriver från en av världens absolut vackraste öar till en lika vacker övärld. Från Tasmanien till Åland. 16000 km är avståndet mellan Hobart och Mariehamn. Men jag låter inte avståndet och det faktum att jag är ett år alterneringsledig hindra mig från att titta på tävlingen och skriva om det. Traditioner är till för att hållas.

Ni tänker säkert att ingen på Tasmanien har hört talas om Melodifestivalen... 
Då tar jag död på den förutfattade meningen direkt. 
Redan första kvällen i "down under" träffade jag tre personer som började prata om Eurovision Song Contest och även om Mellon då jag berättade att jag var svenskspråkig. Detta utan att jag själv lett in samtalet på ämnet. Australien har blivit schlagertokigt. I 20 år har man sänt tävlingen på TV, men det är under de senaste åren det blivit riktigt stort. Åtminstone i regnbågsvärlden. 
Förra året handlade en av mellanakterna i Danmarks Eurovision helt om schlagertokiga Australien. Och att Abba är stora här visste ni säkert redan. En av fem äger en platta med Abba. 

Jag får titta på Mellon med min iPad om wifi funkar normalt. För fjortonde året i rad genomförs Melodifestivalen med deltävlingar. Formatet har förnyats något. I år har man minskat ner antalet bidrag med fyra. Sju låtar tävlar i varje deltävling istället för åtta, i andra chansen går fyra bidrag till finalen den 14 mars, där tolv tävlande gör upp om biljetten till Wien istället för tio som åren innan. Programledare är Sanna Nielsen och Robin Paulsson.

Hur ser startfältet ut då? Jo jag är nöjd! Det kryllar av nykomlingar, eller för allmänheten okända namn. Det garanterar överraskningar och nya stjärnskott. Det är bra. Vem vill se Magnus Carlsson, Andreas Johnson och Jessica Andersson varje år? Tydligen många eftersom de är med i år igen. Okej det är några år sedan vi fick se Magnus. Jag ger honom en chans. Däremot  tror jag att tittarsiffrorna kommer att rasa. I de fyra deltävlingarna lyser de stora artisterna med sin frånvaro. Ingen artist får folk att flockas runt rutan i år.

Okej Eric Saade. Han är ju känd. Stor? Knappast!  Killen har haft två hits från Mellon, men särskilt megastor är han ju inte. En spektakulär scenshow lär vi få se och hitmakaren Fredrik Kempe har snickrat ihop låten tillsammans med David Kreuger, som bland annat jobbat med Britney Spears och Westlife. De skrev även fjolårsvinnaren UNDO.   I "Manboy" duschade Eric och i "Populär" sprängde han en glasbur. Stort nummer har utlovats även denna gång.

Men inget är hemligt fram till direktsändning längre. Det är bara att läsa kvällstidningarna så har man ju sett allt på förhand. Förhandsfavorit? Ja! Eric Saade kom trots allt trea i Eurovisionen, nu har han sikte på guld i Wien.

Måns Zelmerlöf är också han en artist som slog igenom i Mellon. Cara Mia är en klassiker på schlagerhimlen. Men sedan blev han snabbt en mysfarbror med hela svenska folket genom programledarrollen i Allsång på Skansen. Måns får äran att sjunga sist av alla 28.
Stor stjärna? Knappast! Favorit? Kanske, om  låten är mumma.

Jag skulle vilja se namn som Mando Diao, Marie Fredriksson, Laleh, Robyn, Agnes Carlson, Zara Larsson eller Tove Lo (trea på USA-listan). Miss Li tävlar, men bara som låtskrivare tyvärr.

Låtskrivarna är annars alltid intressanta att följa. De gamla schlagerrävarna Fredrik Kempe, Thomas G:son och Bobby Ljunggren är ju självklart med och strider. De har säkert många hits på kommande även denna gång, men en svart häst i sammanhanget är John Gordon. Han skrev tyska vinnarlåten "Satellite" med Lena. Han har skrivit gruppen Neverstores bidrag i deltävling två. Att Avicii skulle bidra kan man bara drömma om och glömma.

Årets comeback: Marie Bergman och Sanne Salomomsen
Årets nytt försök: Magnus Carlsson, tävlar för åttonde gången
Årets favorit: Eric Saade
Årets avhopp: Finlandssvenska Krista Siegfrids tackade nej till Mellon i år. "Inte rätt låt", avböjde hon då Björkman frågade.
Årets rykte: Att Linda Bengtzing skulle tävla för Storbritannien
Årets vinnare: En nykomling som slår favoriterna underifrån.


Visste du att...

Carola Häggkvists hit Främling erbjöds först åt Kikki Danielsson. Kikki tackade nej till vinnarlåten och valde istället Varför är kärleken röd?

SIFFRAN:
54 gånger har SvT sänd Melodifestivalen, Alice Babs vann den första med Lilla stjärna 1958.

David Lindström, Nyan schlagerskribent sedan 2002
 

Publicerad 05.02.2015 kl. 04:28

MelodifestivalFINAL - betyg på låtarna

I dagens Nya Åland ger jag för tionde året på raken betyg på finallåtarna i Melodifestivalfinalen. Ni som inte kan läsa Nyan, varsågoda! Här är betygen, krönikan och en minneskavalkad över tidigare vinnare under 2000-talet.

Tryck på sidhuvudet om du vill läsa alla blogginlägg
Tryck på rubriken om du vill kommentera eller dela artikel på Facebook.


1. Tell the World I’m Here
Ulrik Munther
***
Sveriges svar på Paradise Oskar står även han framför en jordglob och berättar åt världen att han är här. Jag får lite Andreas Johnson känsla och jag gillar gitarriffet från U2:s ”Where the Streets Have No Name”. Men så mycket mer än lite muntert blir det inte. Gulligt, visst. Startnummer ett har lett till seger tre gånger. Kunde vinna om inte en viss Anton blandat sig i leken.
odds: 5.00

2. Skyline
David Lindgren
**
David härmar Danny för andra gången. ”Shout It Out” var en ”In The Club”-kopia och ”Skyline” är en variant av ”Amazing”. Danny är en stjärna. David är en svärmorsdröm som kan dansa. Startnummer två får svårt att hävda sig. Skyline blir ett skyfall.
odds: 50.00

3. Falling
State of Drama
***
Lyssna på Nick Lachey så hittar ni inspirationen. Snygg radiorock som är släkt med The Rasmus. Funkar i folkhemmet. Europajuryn kommer dock att rata bidraget.
odds: 25.00

4. Begging
Anton Ewald
****

Modernare och vassare än tidigare schlagerhouse-dängor vi sett. Det här smakar Swedish House Mafia. Anton kan dansa och le. Den unga Grease 2013-killen får förmodligen alla tjejer att rita hjärtan på lektionerna. Det kan räcka väldigt långt. Är Europajuryn med så är ”Begging” med i medaljstriden.
odds: 12.50

5. Only the Dead Fish Follow the Stream
Louise Hoffsten
***
Bara döda fiskar följer med strömmen. Louise är en livslevande kämpe, men nu simmar hon i farligt vatten. Vem bryr sig om könskvoter och countrydofter a la Chris Isaaks ”Wicked Game” när man har en samling hungriga vargungar som slåss om sångfågeln emot sig.
odds: 25.00

6. Bed on Fire
Ralf Gyllenhammar
*****
Bästa låten, helt klart. Queen-metal med mustach får till och med schlagerbögarna på fall. Det är mäktigt, mästerligt, mustigt. Lordis pyroteknikers brinnande inferno på scenen gör det hela magnifikt.
För mig får röjar-Ralf bränna småflickornas drömmar och vinna hela tjotaballongen.
odds: 4.25

7. En riktig jävla schlager
Ravaillacz
x
En riktig jävla dålig låt, en riktigt jävla usel text. Framförs av fyra feta folkkära föredettingar i schlagersammanhang. Ett nummer från Saltviksrevyn 1980 var tusen gånger roligare än denna knäppa kuplett. Minns ”Värsta Schlagern” med Markoolio och Linda Bengtzin, det var en bra parodi på en genre som inte längre existerar. Så varför sjunga om det 2013.
odds: 50.00

8. Copacabanana
Sean Banan
***
Seans euroviSean förra året var bättre. Sean sopar inte banan med detta, men jag går bananas över detta också. Det är lekfullheten och sympatsiske Sean Banan som skapar allt det som Ravaillacz inte lyckas med; dvs underhålla till 100%. Det är fest i varje barnfamilj. Gula febern har startat. Gör en bananasplit, festa med ungarna!
odds: 40.00

9. You
Robin Stjernberg
****
Robin är en helylle mammas pojke som jojkar och jonglerar med stämbanden så att enstaviga ordet You blir niostavigt. Fråga inte mig hur det går till. Det är lite papegojavarning, men en hit är det. And its only because of you, Robin.
odds: 6.50

10. Heartbreak Hotel
YOHIO
*****
Den här låten har flyttat in i ett hotell som får mitt schlagerhjärta att bulta lite extra. 80-talet är välkommet tillbaka. Då fanns glamrocken, då fanns artisterna som såg ut som artister. Då fanns de androgyna bubbelpopparna. Nu finns YOHIO redo att checka in på ett hotell i Malmö! Lets go pink.
odds: 1.65

Publicerad 08.03.2013 kl. 08:52

Så här bra var Mello-vinnarna under hela 2000-talet

I dagens Nya Åland publicerar jag betygen på vinnarlåtarna under 2000-talet och ger en kort minneskommentar. Och här är löpsedlarna vi minns.
Tryck på sidhuvudet om du vill läsa alla blogginlägg
Tryck på rubriken om du vill kommentera eller dela artikel på Facebook.


2000 ”När vindarna viskar mitt namn” Roger Pontare ****
Bombastisk och pampig rockschlager som fortfarande håller måttet.
Roger röjde hem en sjundeplats på hemmaplan i Stockholm.

2001 ”Lyssna till ditt hjärta” Friends ***
G:son-låten som sedermera fälldes för plagiat. Den liknade allt för mycket en annan schlager;  Lisa del Bo´s Liefde is een kaartspel från 1996. Femma i Köpenhamn.

2002 ”Never Let It Go” Afro-dite ****
Året då nakenchocken blev ett ord.  Tippades vinna, men slutade på en snöplig åttondeplats i Tallinn. Afrodite var skitsura på efterfesten.

2003 ”Give Me Your Love” Fame **
Typisk svensk schlager. En musikstil som, om man ser på årets 32 låtar, torde vara död. Slutade på en fin femteplats i Riga, där jag bodde på samma hotell som duon.

2004 ”Det gör ont” Lena Philipsson *****
Rätt låt vann. Borde även ha vunnit i Istanbul, men slutade sexa.

2005 ”Las Vegas” Martin Stenmarck *
Slutade på en välförtjänt nittonde plats i Kiev. Kan inte komma över skandalen att man inte skickade Nanne Grönwalls ”Håll om mig”.

2006 ”Evighet” Carola Häggkvist *****
Carola hade oturen att ha odjuren Lordi från Finland emot sig. De stal uppmärksamheten och det blå tyget fladdrade istället fram en femteplats i Aten.


2007 ”The Worrying Kind” The Ark ***
Året då jag (Nyans schlager-David) kom på Expressens löpsedel med rubriken ÅLAND HÅNADE SVERIGE I NATT. Jag tyckte att The Ark var chanslösa och hamnade på ett helt uppslag i kvällstidningen. Hade dock rätt – artonde plats i Helsingfors.

2008 "Hero"  Charlotte Perrelli ****
Klämmig schlager med tonartshöjning gick inte hem i Europa längre. Charlotte kunde inte upprepa sin seger. I Belgrad fick Sverige åter en artonde plats.

2009 " La Voix" Malena Ehrnman ***
Schlageropera med likblek belysning funkade inte alls. Senare blev La Voix vald till ”årets låt” i Ryssland. Men i Moskva hamnade Malena på plats 21.

2010 "This is My Life" Anna Bergendahl ***
Sverige kom inte ens till final. Anna gjorde ett blekt framförande i Oslo. Plats 11 i semifinalen (ett snäpp från finalplats. Snöpligt).

2011 ”Popular” Eric Saade ****
Fredrik Kempe kämpade för Sverige för tredje gången. Nu blev det utdelning. En bronsmedalj i Düsseldorf satt fint och Sverige fick självförtroendet tillbaka.

2012 ”Euphoria” Loreen *****
Thomas G:son kämpade också han för tredje gången med ett finalbidrag. Nu blev det en överlägsen välförtjänt historisk vinst.
Sverige vann i Baku. Femte vinsten och vi ses i Malmö.

Publicerad 08.03.2013 kl. 08:37

Mellokris med favoriter i repris

Här är min krönika i Dagens Nya Åland inför Melodifestivalen.
Schlageråret har börjat. Nu skall vi åter tugga mello-karameller i ett halvår. Jag dyker upp med kommentarer, artistbilder och kaxiga påståenden.

Har redan kikat på Danmarks, Norges och Finlands uttagningar.

Här väntar Krista Siegfrids på att bli tredje finlandssvensk på raken som vinner över snopna finnar. ”Österbotten-maffian röstar ut oss”, brukar folket i de finska schlagerkretsarna säga. Vem hade räknat med Pernilla ifjol? Paradise Oskar var ingen skräll. Men Kristas fräcka Katy Perry-pastisch blir farlig och känns som en naturlig vinnare. Hon har skrivit Marry Me alldeles själv och den hon vill gifta sig med är naturligtvis ”Drottningen av Åland”-kungen Janne Grönlund på Radio X3M. Vi vet den 9:e februari om det kanske rent av blir bröllop i Malmö.

Men först är det Mello-dags med start imorgon.  Det är tionde året i rad som Nyan satsar på schlager. Betygen får ni inför finalen den 9:e mars och 18:e maj avslutas kalaset i Malmö.

Hur hett är Mellon 2013? Har Björkman lyckats vaska guld från skivbolagen? Artistupplägget ser mycket svalt ut. Men det är låtarna och helheten i shownumren som räknas. Vi har varken sett eller hört nåt än så vi får hoppas på skrällar och bra melodier.

I morgon är jag nyfiken på Japan-dockan YOHIO och Anna Järvinen. De andas 2013. David Lindgren försöker igen, men i år är han ingen nyhet! Eric Gadd är är ingen skräll. Cookies N Beans verkar trist och resten är okända frågetecken. Generellt känns 2013 som favoriter i repris. De som skrällt förut får svårt att leva upp till sina gamla genombrott.

Deltävling två har ingen stjärna. Visst gillar jag Rikard Wolff, vi har åkt taxi tillsammans. Men en övertolkande skådis a la Torsten Flink är inget jag väntar på. Sean Banan var en gullig överraskning ifjol. Han borde ha gått till final. En upprepning i år blir ett stort JAHA!.

Tredje veckan hettar det lite till med Amanda Fondell och reprisen Caroline af Ugglas.

Årets snackis är definitivt Army of Lovers i del fyra. Hur skall Alexander Bard och Jean-Pierre Barda kunna samarbeta med sitt hatobjekt Camilla Henemark? Gissar att money talks. De fann varann igen för att hålla intresset för sina stora egon uppe. Henemark är het och Bard vill sälja skivor. Resten i startfältet är en suck. Sylvia Vrethammar, kom igen. Med Lill Lindfors hade det varit grejer.

Nej, luften har gått ur. Mellon har kris. Stjärnorna och överraskningarna lyser med sin frånvaro. Varför vill inte Agnes, Zara Larsson, Miss Li, Darin, Petra Marklund, First Aid Kit, Icona Pop eller Mando Diao gå hela vägen till Malmö och Europa? Det är ju för sjutton Sverige som står värd!
Att Swedish House Mafia, Roxette eller Kent håller sig borta förstår jag. Risken är för stor att förnedras och förlora mot en doldis som skräller.

Gina Dirawi som programledare är däremot hur het som helst. Jag älskar hennes intelligenta humor och med snygge Danny som sidekick bildar de ett radarpar som luktar fem plus.
Följ även schlagern på bloggen www.ratata.fi/eurovision

David Lindström
Publicerad 01.02.2013 kl. 17:38

David Lindström

 

 

 

När jag var 8 år såg jag ABBA vinna Eurovision Song Contest. Då var jag såld. Sedan dess har jag tittat på festivalen varje år. Jag började själv sjunga och uppträda. Lärde mig alla sånger utantill på alla språk och var ett frenetiskt schlagerfreak.









Jag sjunger min egen låt Susanna på Melodifestivalen i Mariehamn. Året är 1977 och jag har just fyllt 11.

Första gången jag var på plats var 1996. Wille Wilenius hade accrediterat mig för Radio x3m och jag fick åka dit och rapportera för kanalen. Minns att jag intervjuade bland annat Gina G och att jag råkade säga att jag tyckte nån sångare var söt, vilket ansågs vågat på den tiden.

Sedan dess har jag varit på plats 2000 i Stockholm, 2002 i Tallinn, 2003 i Riga, 2004 i Istanbul, 2005 i Kiev, 2006 i Aten, 2007 i Helsingfors, 2008 i Belgrad, 2009 i Moskva, 2010 i Oslo, 2011 i Düsseldorff, 2012 i Baku, 2013 i Malmö, 2014 iKöpenhamn, 2015 i Wien och i år blir det Stockholm!.

Med åren blev detta mer en hobby. Som att samla på frimärken. Det facto lyssnar jag inte så mycket på schlager. Om jag gör det så är det låtar ur Eurovisionen och Melodifestivalen som INTE är schlager utan helt vanlig musik.

Dock har jag inget emot att kallas expert. Jag har jobbat som oddssättare för PAF.COM och tippat rätt vinnare många år i rad. För tidningen HBL har jag varit utsänd under 2005 i Kiev, då jag också blev god vän med Geir Rönning som tävlade med "Why" det året. På radio har jag gjort ett flertal eurovisionsprogram genom åren eller varit gäst. I år är jag experttyckare i De eurovisa på YLE FEM.

Men i 13 år har jag skrivit för Nya Åland. Det blir två sidor om Mellon och över 10 sidor om Eurovision Song Contest. Trots att jag får breda ut mig mycket i tidningen, blir det enorma mängder bildmaterial och små anekdoter kvar som jag gärna delar med mig.

Därför har jag 2010 öppnat denna Eurovisionsblogg. Kära läsare välkommen till min nördiga Eurovisionsblogg. Nu kööör vi!