Därför vann folkets trea, Robin

Publicerad 12.03.2017 kl. 22:25

Sex veckor med Melodifestivalen är förbi. Vecka ut och vecka in har vi byggt upp förväntningar. I lördags skulle det svenska folket få säga sitt. Nu var ögonblicket inne då man skulle få avgöra vilken låt som skulle få åka till Kiev och representera Sverige i Eurovisionen.
Fast riktigt så var det inte. Trots röstningsrekord betydde inte folkets röster någonting. TV-tittarnas trea, Robin Bengtsson vann tack vare de internationella jurygrupperna. Han vann med den lägsta slutpoängen någonsin med nuvarande röstningssystem. I fredagens Nyan hade jag honom också som just trea. Jag tippade Wictoria som etta och Nano som tvåa. TV-tittarna ville ha dem som tvåa respektive etta. Det var första gången folkets trea vann sångfågeln.

Jag vill trots detta inte skippa varken de internationella jurygrupperna eller hjärt-appen. Men sättet hur man fördelar poängen måste ses över. Nu fick jurygrupperna oerhört stor makt. I ett jämntjockt fält med bra låtar fördelade sig folkets hjärtröster till ett allt för jämnt resultat för att kunna påverka rättvist.

Mellan vinnaren Robin och Owe Törnqvist på sista plats skiljde det sig enbart 18 poäng om man ser hur folket röstade. Åtta bidrag fick en poängfördelning mellan 30 och 37 poäng. Med hjärtappen kunde du rösta på alla bidrag hur många gånger som helst. Juryn fördelade sina poäng traditionsenligt mellan 12 och 1. Det gjorde att folket tappade inflytande över utgången. Så fel!

Förslag: Fortsätt med hjärtappen, men fördela om poängen till samma poängsystem som jurygrupperna, t.ex genom att dela in landet i tio regioner. Behåll internationella jurygrupperna på tio länder. Då blir det rättvist samtidigt som vi får ett hum om hur man kan tänkas tycka i Europa. För faktum är att det gått bättre för Sverige sedan man inför de internationella jurygrupper och det gör ju programmet roligare.

Varför gillade inte juryn Wictoria? Min känsla är att låten kändes för amerikansk. Country-vibbar är pop i Sverige, men inte i Europa. Jurygrupper na består av inbitna schlagerfans som gillar melodiska oförargliga dängor som Dressman-Robins I Can´t go On. Nano hade vunnit klart med ett rättvisare poängsystem. Att omvandla folkets röster från procent till poäng var misslyckat.

När det gäller Sveriges chanser i Kiev så tror jag ändå att juryn var inne på rätt spår. Robin kommer att klara sig bra. Motståndet i årets Eurovision är ett balladbad utan like. Nano fick sitt genombrott, men det var synd om Wictoria.

Hur var programmet då? Jag vill, som så många andra, bara konstatera att årets Melodifestival var det sämsta någonsin. Låtarna var det absolut inget fel på. Det var det urkassa innehållet.  Vem hade kommit på det totalt poänglösa numret om att ”Min mamma jobbar inte här”. Humornivå noll! Edvard af Sillén, kom tillbaka som manusförfattare!

Vi ses i maj. Då är jag i Ukraina och analyserar 43 bidrag. Jag har inte sagt det än, men jag blir inte förvånad om Italien vinner.

David Lindström

Poäng 
Läget efter de internationella jurygrupperna avlagt sina röster

+ tittarnas röster och slutpoängen

Kommentarer (0)
Spamfilter
Skriv siffran 8 med bokstäver?

David Lindström

 

 

 

När jag var 8 år såg jag ABBA vinna Eurovision Song Contest. Då var jag såld. Sedan dess har jag tittat på festivalen varje år. Jag började själv sjunga och uppträda. Lärde mig alla sånger utantill på alla språk och var ett frenetiskt schlagerfreak.









Jag sjunger min egen låt Susanna på Melodifestivalen i Mariehamn. Året är 1977 och jag har just fyllt 11.

Första gången jag var på plats var 1996. Wille Wilenius hade accrediterat mig för Radio x3m och jag fick åka dit och rapportera för kanalen. Minns att jag intervjuade bland annat Gina G och att jag råkade säga att jag tyckte nån sångare var söt, vilket ansågs vågat på den tiden.

Sedan dess har jag varit på plats 2000 i Stockholm, 2002 i Tallinn, 2003 i Riga, 2004 i Istanbul, 2005 i Kiev, 2006 i Aten, 2007 i Helsingfors, 2008 i Belgrad, 2009 i Moskva, 2010 i Oslo, 2011 i Düsseldorff, 2012 i Baku, 2013 i Malmö, 2014 iKöpenhamn, 2015 i Wien och i år blir det Stockholm!.

Med åren blev detta mer en hobby. Som att samla på frimärken. Det facto lyssnar jag inte så mycket på schlager. Om jag gör det så är det låtar ur Eurovisionen och Melodifestivalen som INTE är schlager utan helt vanlig musik.

Dock har jag inget emot att kallas expert. Jag har jobbat som oddssättare för PAF.COM och tippat rätt vinnare många år i rad. För tidningen HBL har jag varit utsänd under 2005 i Kiev, då jag också blev god vän med Geir Rönning som tävlade med "Why" det året. På radio har jag gjort ett flertal eurovisionsprogram genom åren eller varit gäst. I år är jag experttyckare i De eurovisa på YLE FEM.

Men i 13 år har jag skrivit för Nya Åland. Det blir två sidor om Mellon och över 10 sidor om Eurovision Song Contest. Trots att jag får breda ut mig mycket i tidningen, blir det enorma mängder bildmaterial och små anekdoter kvar som jag gärna delar med mig.

Därför har jag 2010 öppnat denna Eurovisionsblogg. Kära läsare välkommen till min nördiga Eurovisionsblogg. Nu kööör vi!