Darude låter bra men saknar det sista som behövs

22.02.2019 kl. 19:50

>>>Tillbaka till alla blogginlägg

Jag vill säga det direkt. Jag var oerhört entusiastisk när nyheten kom att UMK i år satsar på Darude. Förväntningarna var skyhöga.  Darude har gjort mycket bra dance-musik också efter genombrottet med Sandstorm, som förövrigt redan har 119 miljoner streams på Spotify. Sedan nyheten om Darudes medverkan i UMK damp ner har Sandstorm fått ytteerligare tre miljoner lyssnare på Spotify. Den lever sitt egen liv. 

Darude feat. Sebastian Rejman är något helt annat. Det är inte Sandstorm och behöver inte vara det heller. Det är EDM med mer sång. Kanske mer anpassat till Eurovision, vilket jag kan tycka kan vara ett litet minus. Det är nämligen inte typiska eurovisioner som vinner längre. Våga vara annorlunda och sticka ut!

Men vad har vi i nuläget? 
Såhär. Vi har tre låtar som är proffsigt producerade. Producera kan Darude. Han hör till världseliten där. Sebastian Rejman sjunger också bra. Det finns ett stort MEN och jag hoppas det klarnar när vi ser hur de byggt upp showen kring låntarna. 

Alla tre tracks är ok. Jag har börjat gilla alla tre då jag lyssnat på dem några gånger. Problemet är att de sakar den där hooken. Det som gör att man vill lyssna igen. De har inte så tydliga refränger och inte heller en tydlig identitet. Det är lite lagom jämntjockt. Jag har också märkt att den här typen av produktioner gör sig bäst med hörlurar och hög volym. Tittar du på ett YouTube-klipp eller ser ett nummer på tv blir inte upplevelsen den samma. 

Just nu leder Look Away följt av Release Me med Superman på sista plats i alla nätomröstningar. 
Personligen tycker jag att den som ligger sit i mätningarna Superman är den tydligaste hiten. Har jag fel?

Jag hoppas och tror att Darude och UMK-produktionen kommer att leverera tre snygga shownummer. Hoppas bara att de vågar tänka lite out of the box och satsa på annat än bara någon som dansar, lite pyroteknik och laserstrålar (sånt har alla). Det som Cypern gjorde i fjol var ett exempel på effektivt nytänk. 

Jag gör ett försök att recensera de här låtarna. Jag har egentligen inte så stor skillnad vilken av de tre som åker till Tel Aviv, allt beror sist och slutligen på showen och framträdandet eftersom låtarna som sådana tyvärr saknar den där direkta smach hit-effekten. De är bra men inte bra nog. 


Darude feat. Sebastian Rejman “Look Away” ★★★ ½

Versen och bryggan upp till den kommande refrängen är lovande. Det finns delar i melodin som till en början påminner om Kim Wildes You Keep Me Hanging On. Men när refrängen kommer sker lite samma sak som i de andra tracksen. Det blir en repetativ enkel refräng som saknar identitet. Funkar som dance-track och med de maffiga arrangemangen låter det mäktigt då volymen är hög i lurarna. Visst är här tryck. Jag saknar bara det där lilla extra. Om Rejman har scennärvaro och showen är skithäftig är jag med. Sedan kan jag tycka tt budskapet här är lite dystert. Innan jag sett detta får låten 3/5. 

 

Darude feat. Sebastian Rejman “Superman” ★★★★

Superman är inget bra ord. Det låter som en cliché eurovisionstitel. Men när man lyssnar på texten och förstår att det handlar om hur hans egen son ser på sin pappa då han är mycket bortrest, blir det ju sympatiskt. Darude är också bara en vanlig pappa som försöker kombinera familjeliv med jobb. 
Det här bidraget har den tydligast refrängen och låter också mest poitivt. Jag blir helt enkelt lite glad av Superman. Låt vara att den kanske är den enklaste till sin uppbyggnad av de tre. Samplingarna från Darudes hit Sandstorm i slutet av låtet är också ett plus. Inget minus att Darude-fanen känner igen sig. 

 

 


Darude feat. Sebastian Rejman “Release Me” ★★★

Med andra ord än "Release Me " i refrängen hade det här fått lite högre betyg. Redan första gången jag hörde Darudes första bidrag var likheten med Agnes stora dance-hit Release Me irriterande lik. Då Sebastian sjunger Release Me gör han det med samma melodi och exakt samma ordi som i Agnes låt med samma namn. Lyssna på en jämförelse här. Där tar likheterna lyckligtvis slut, så något plagiat är det inte. Jag gillar syntpianots plingande i början likt HIM:s Join Me. Men också här är det refrängen som är svag. Det räcker inte bara med Release Me i alla evighet. 

 

David Lindström

Följ mig på Instagram

Följ mig på Twitter

 

När jag var 8 år såg jag ABBA vinna Eurovision Song Contest. Då var jag såld. Sedan dess har jag tittat på festivalen varje år. Jag började själv sjunga och uppträda. Lärde mig alla sånger utantill på alla språk och var ett frenetiskt schlagerfreak.









Jag sjunger min egen låt Susanna på Melodifestivalen i Mariehamn. Året är 1977 och jag har just fyllt 11.

Första gången jag var på plats var 1996. Wille Wilenius hade accrediterat mig för Radio x3m och jag fick åka dit och rapportera för kanalen. Minns att jag intervjuade bland annat Gina G och att jag råkade säga att jag tyckte nån sångare var söt, vilket ansågs vågat på den tiden.

Sedan dess har jag varit på plats 2000 i Stockholm, 2002 i Tallinn, 2003 i Riga, 2004 i Istanbul, 2005 i Kiev, 2006 i Aten, 2007 i Helsingfors, 2008 i Belgrad, 2009 i Moskva, 2010 i Oslo, 2011 i Düsseldorff, 2012 i Baku, 2013 i Malmö, 2014 i Köpenhamn, 2015 i Wien, 2016 i Stockholm, 2017 i Kiev, 2018 i Lissabon och nu blir det 2019 i Tel Aviv.

Med åren blev detta mer en hobby. Som att samla på frimärken. Det facto lyssnar jag inte så mycket på schlager. Om jag gör det så är det låtar ur Eurovisionen och Melodifestivalen som INTE är schlager utan helt vanlig musik.

Dock har jag inget emot att kallas expert. Jag har jobbat som oddssättare för PAF.COM och tippat rätt vinnare många år i rad. För tidningen HBL har jag varit utsänd under 2005 i Kiev. På radio har jag gjort ett flertal eurovisionsprogram genom åren eller varit gäst. Jag har varit experttyckare i De eurovisa på YLE FEM och utsänd reporter för Svensk Presstjänst, SPT.

Men i 16 år har jag skrivit för Nya Åland. Det blir 10-15 sidor i tidningen om UMK,  Mellon och  Eurovision Song Contest. Trots att jag får breda ut mig mycket i tidningen, blir det enorma mängder bildmaterial och små anekdoter kvar som jag gärna delar med mig.

Därför har jag 2010 öppnat denna Eurovisionsblogg. Kära läsare välkommen till min nördiga Eurovisionsblogg. Nu kööör vi!